Sex och totalitarism

Manlig nakenhet är, i ärlighetens namn, oftast inte särskilt upphetsande. Det är rätt sällan man (jag) som kvinna får tillfälle att frossa i det, och ännu mer sällan man verkligen uppskattar det. Jag vet att jag har skrivit någonting här tidigare om vilka hjältar som håller måttet, och jag tror att Douglas McCarthy kanske fick sig en släng av sleven då; men även om Dirk Ivens är en fantastisk musiker, scenpersonlighet och dessutom verkar vara något så sällsynt och gammaldags som en gentleman har han inte mycket att komma med jämfört Douglas McCarthy på det planet. Nitzer Ebb på scen är sex. Jag kan på rak arm inte komma på några andra band inom genren (utom DAF, givetvis) som är lika fysiska och lika sexuella, och definitivt inget annat som jag får den kicken av.

Så jag har dansat, knuffats, slagits, spräckt kjolen (knäade en jobbig kille som trängde sig framför mig och en annan tjej, och det höll inte nedre delen av sömmen ovanför slitsen i kjolen för), stampat, klappat, hojtat och njutit av Douglas’ ridbyxor, koppel och bara bringa i fulla drag; och nu är jag trött och ska gå och lägga mig och dricka te i sängen.

Massor av bilder, A tog mängder av bilder under spelningen och lekte lite med kameran efteråt också; ska slänga upp en del någon av de närmsta dagarna. Under tiden får ni kika på den här fina bilden av Bon Harris, som tackar för sig efter spelningen.